så är jag gladare nu.

Jag skrev matdagbok igår.

Jag suddar bort det OK!

Jag vill inte längre ha 100% koll

Och jag förstår inte.

Jag kämpar som ett svin för lycka.

Känns som min pojkvän drar ner det. Som jag inte borde vara glad.

Är jag glad, då är han tjurig.

Är jag ledsen så är han glad och vill skoja.

Inte en enda gång på hela sommarn har han bjudit ut mig på resturang.

När jag var som dåligast ville han gärna gå ut och äta

Nu glömmer han bortr att jag finns.

Har jag inte lagat middag, städat, tvättat eller diskat och jobbat..

Då bliur han tjurig.

Om jag pratar om familj i frmtiden så säger han. "du ha ju inte ens körkort.. " och typ ser ner på mig.

(han är inte elak,. men jag är faktiskt sårad av att han glömmer bort mig.)

Idag ska jag glömma bort honom och åka till stan och umgås med vänner, dra till gymmet och slöa.

Hoppas jag blir lite gladare och att tårarna slutar bränna bako ögonen.

Nu får han ta ansvar.